Rautalangasta väännettyä

Jag intervjuade i januari Helena Mattila för Keksintöuutiset, hon är en designer som gör små praktiska produkter. Mattila pratade om kreativitet, om hur det svåra ingalunda är att hitta på idéer. Det svåra är att hitta tålamodet att välja ut en idé och utveckla det till en produkt. Hon har så rätt!

Jag äger själv en av Mattilas uppfinningar – den här smarta tidningsställningen. Jag köpte en grön, för jag ville att den skulle matcha Stockmanns papperskassar. Idén är alltså att man samlar papper i en kasse som sedan går att kasta bort tillsammans med tidningarna. Ursmart.

Jag köpte den på en designmarknad hösten 2009. Då tillverkades ställningen i en regnbåge av färger, idag är det tyvärr färre färger den finns att få i. Blev för dyrt med så många nyanser. Här syns en annan av Mattilas produkter – en låda med handtag.

RIP portfolio nr 1 2006-2011

Jag har haft många webbsidor under årens lopp, men den avgjort finaste var portfolion jag skapade år 2006. Jag gjorde den i Dreamweaver helt från början och hade på första sidan ett självporträtt.

 

Skapade ett system med småbilder som ledde till undersidor när man tryckte på dem. Mycket snyggt, men svårt att uppdatera. Dessutom var 300 pixel breda bilder då en vettig standard, men idag fungerar det inte alls mera. Så tyvärr har jag fått skrota den portfolion, idag finns den bara som html-dokument på min dator.

 

Toinen suuri ongelma oli sivuston kaksikielisyys. Kyllä, tein kaiken kahdella kielellä, suomeksi ja ruotsiksi. Ajan myötä kyllästyin tietenkin tuplatyöhön ja viime aikoina Julkaisemattomat työt-osiossa oli eri kuvat eri kielillä. Tänään otan rennommin kielten kanssa ja sotken iloisesti molemmat kotimaiset englannin kanssa näillä sivuilla.

 

På mässa

Veckoslutet 24.-25.3. var vi på Koti Ulkomailla-mässan i Wanha Satama. Jag tycker något av det roligaste med Talo Italiassa-projektet har varit att planera mässorna. Den här gången använde vi gamla rollups, men plancherna  med hus till salu designade jag för den här mässan.

I bakgrunden lade jag ett mönster med olivkvistar, som jag ritat. Ritade av några foton av olivträd som jag hade med svart tusch och gjorde dem gröna i Photoshop.

Vi fick Jura och Robert’s Coffee med som sponsorer och kunde servera espresso på mässan. Det var som vanligt mycket populärt, drack själv många koppar. På bordet lade vi en blommig duk och använde också egna stolar. Allt för att skapa en hemtrevlig stämning i montern, och göra det möjligt att få prata i lugn och ro.

Första grejen i Forum

Fick idag senaste numret av Forum för ekonomi och teknik. Jag har skrivit en artikel om bloggar för tidningen, som också syns på omslaget. Jag intervjuade två bloggare för artikeln, Evelina Knipström och Aja Lund.

Vårmodet i Studentbladet

Jag gjorde för marsnumret av Studentbladet några modeillustrationer, och skrev också texter till dem. Hela grejen går att läsa här. Illustrationerna har jag gjort med blyerts och akvarell.

Hon kunde ha blivit en toppmodell

Dikten publicerades första gången på Blemma, en kollektiv blogg. Bilderna är mina gamla bokmärken som jag skannat in och ljusat upp i Photoshop.

Kolumn i Martha

Ett nytt nummer av Martha har kommit ut, den här gången med en eftertanke skriven av mig. Jag skrev om att titta på film, om att trycka på pausknappen i sitt liv och vila en stund i en annan värld, om science fiction och den där stunden när man stänger av dvd-spelaren och ska ta itu med verkligheten igen.

Sidhuvud för släktföreningen

Jag gjorde för en tid sedan sidhuvudet för den alfthanska släktföreningens hemsida. Jag skannade in bilder från släktboken som jag tyckte var uttrycksfulla, och gjorde ett collage.

Självporträtt

Behövde ett tecknat porträtt av mig själv. Tredje versionen blev lyckad, den var enklare än de första. Jag använde färre färger, och gömde fotot jag haft som modell för att inte bli för distraherad av detaljer. Och sen förstärkte jag färgerna i photoshop.

Italiensk sommar

En text jag skrev sommaren 2010 efter en resa till Pescara. Publicerade med bilder i våras.

Det går inte att skriva poesi om Italien
Hela landet håller hårt fast i verkligheten
Sitter fast i sin egen köttiga rot

Pescara
Värmen lever överallt

Det går inte att skriva poesi i Italien
Livet är konkret och verkligt
Barnen hoppar i trampolinen
Sedan äter de pizza

Förmiddagsruschen i en köttbutik
A chi tocca?
Alla får sin sak i sin tur. Kött mals, skärs, lagas i skivor.
Allting är så enkelt och självklart.
Ändå är allt detta omöjligt i norden.

Alla böcker om Italien gapar över det enkla och självklara
Så här ska man skriva om Italien:
Busschauffören är glad och viftar med händerna. När en passagerare inte har bagage för bagageluckan deklamerar han Madonna mio come fortunato sono io
Det är fint. Sådant ser man inte i Esbo.

Och förstås alltid om byggare som är försenade. Som om de alltid skötte sitt jobb punktligt i norden. Som om väntande och besvär skulle vara finare utomlands. Och bara vad man kan tänka sig i Italien.

Men i själva verket: allting fungerar. Allting går sin gång. Beställer du en säng kommer den i förtid, och sätts ihop snabbt och gubbarna tar i hand och undrar vem du är och varifrån du kommer.

I själva verket är det bästa i Italien maten
Färska fiskar och fast pasta
De raka, köttiga enkla konkreta nöjena

Går det att vara intellektuell i Italien?
Jag betvivlar
Ändå måste det finnas
Men hur hinner man tänka
Mellan den perfekta pizzan och den perfekta pastan
Och eftermiddagar under ett parasoll på stranden

Och hur ska man kunna skapa
Med tusen och tusen år av kultur

Märklig
Är finska sommaren
En kuriositet
Vacklande
Kall och klar är natten, på dagen blåser vinden upp och solen värmer

Inte rakt på sak som sommaren i Italien:
Varm vind från havet, het sand, god mat, parasoll, barn som hoppar i trampolinen, morföräldrarna vaktar, baddräkterna är små och kropparna brunbrända, sedan äter man pasta med blåmusslor, eller pizza, bianco o rosso, 2 euro styck.

Jag läser i tidningen
Om en finsk kvinnas dröm
Att ha ett bulldoftande kafé i Italien

Och tycker genast lite synd om henne
Bulldoft är det sista jag kan tänka mig i Italien

Ett italienskt kafé
Kallas för bar
Är ett monument till snabbhet och effektivitet
Bakelserna är kladdiga och söta. Men inte söta till utseendet, de är strängt formade cornetti med marmeladfyllning, små fyllda degskal, torra småkakor, inga ser hemtrevliga ut.

Kaffet kommer snabbt, dricks snabbt, med mycket socker i bottnen på koppen.

Kaffemaskinen väser, tallrikarna klirrar mot disken, servitören jobbar effektivt, caffé säger du med eftertryck, först i kassan och sedan vid disken, un bottiglietta d’aqua om det är varmt ute, och på fem minuter har du krånglat dig ur kaffemaskinen och står på gatan i bländande hetta, uppskruvad av koffein och socker, med en iskall halvliters plastvattenflaska i handen, färdig för följande äventyr.

Hemtrevnad, mysighet
Söker många i Italien
Men finns det?

Finns så mycket skönhet, livet är så enkelt

Men inte gulligt. Tvärtom, är naturen överraskande sträng på nära håll. De vackra medeltida städerna har massiva murar, stängda fönsterluckor, en grov yta.

Så svårt att förstå detta i norden, var vi omger oss med gullighet utan att själv ens märka det: pastellfärgade väggar, trävillor med vackert utsirade dekorationer, spetsdukar och jordgubbar med vispgrädde.

Vad är det mot: tiramisu, kaffe på fem minuter, blodröd tomatsås och fiskrätter som simmar i olja och salt, torn av bläckfisk och ostron med citron på, städer så högt upp på kullar att man inte orkar gå dit, hetta så man stannar inne, svarta nätter, varmt hav, överallt små autostrador, små bilar, torra trädgårdar, cigaretter, tåg som stannar vid varje station, mänskor överallt som talar alla språk på högsta volym och lämnar efter sig vattenflaskor, chipspåsar och ihopskrynklade kartor.

I norden lever sommaren långsamt, sirligt, i ljusa nätter.