Att göra en webbvideo

porthania

Att göra webbvideon som fungerar på Facebook har blivit en allt viktigare del av mitt jobb som reporter på Yle Huvudstadsregionen. Jag är väldigt glad över att få jobba på en redaktion där det finns möjligheter att lära sig nya uttrycksmedel.

Bilden ovan är från Helsingfors universitets teckningssal som är stängd den här våren. Videon jag gjorde från salen har setts mer än 2200 gånger på Facebook. Videon är gjord med programmet Moviemaker.

Den här veckan har jag lärt mig att använda programmet Premier Elements för att klippa videon. Den första publicerade videon jag klippt med programmet är filmad på Skanslandet.

Av de här två tycker jag att videon från teckningssalen blev bättre – men så använde jag också mera tid på den.

Den allra första videon jag klippte med Premier ska förbli opublicerad. För att testa hur programmet funkar och för att pröva videofilmning med systemkameran gjorde jag en film där jag dammsuger hemma i mina mjukisbyxor med en handduksturban kring huvudet. Mycket festligt.

Intervjuer i Morgonöppet

Den 24.2. publicerades namnen på de restauranger som fått en Michelinstjärna år 2016. Följande morgon intervjuade jag krögarparet Langhoff hemma hos dem live i Radio Vega.

Här går det att lyssna på intervjun med Filip Langhoff och Linda Stenman-Langhoff.

De två sista veckorna i februari gjorde jag allt som allt 6 stycken”lajvare” i Radio Vegas regionala morgonprogram Morgonöppet. En lajvare det innebär alltså en direktsänd intervju som görs utanför radiostudion i Böle.

Också när jag gör en intervju på band för Morgonöppet strävar jag efter att den ska låta som en direktsänd intervju. Jag berättar vad som syns omkring mig, ställer tydliga frågor, och ser till att intervjun har en dramatisk kurva.

Jag gjorde en avskedsintervju med Carl Haglund när han lämnade Esbo fullmäktige.

Den här intervjun om att ha gasspis hemma gjorde jag så att den skulle låta som en liveintervju.

Fotoreportage jag är nöjd med

image

Här är två exempel på fotoreportage jag är nöjd med:

Invånare i Havshagen som är missnöjda med stadens broplaner. Jag hade gott om tid att ta bilder före intervjun. Min idé var att få bilder på var staden vill att spårvagnen går – och var invånarna vill att den ska gå.

Penkis i Tölö gymnasium. Det här var ett nostalgiskt uppdrag, eftersom det är min gamla skola! Jag ville få med abiturienternas attityd och humor i bilderna.

När jag studerade på magisterlinjen Elektroninen kuvajournalismi, som var ett samarbete mellan Tammerfors universitet, Jyväskylä universitet och Konstindustriella högskolan, lärde jag mig en hel del om fotoreportagets teori och historia.

Under studietiden jobbade jag som layoutare och blev van vid att redigera foton i Photoshop.

Att regelbunder ta foton som ska publiceras har jag gjort de senaste fem åren då jag frilansat som journalist.

 

Mina anteckningar från Mediespråk 2016

  

I år fick jag chansen att för första gången delta i seminariet Mediespråk, som ordnas i Vasa. Det var många föreläsare som gjorde intryck på mig under seminariet, och jag antecknade flitigt.

Jag öppnar i det här blogginlägget upp mina anteckningar till nytta och glädje för dem som inte kom till seminariet.

Förutom de fyra föreläsningar som jag skriver om här fanns det också mycket annat bra på seminariet – till exempel pratade humorgruppen KAJ om grupparbete.

Anna-Karin Lith från MittMedia

annakarin.jpg-large

Anna-Karin Lith talade om dagspressens situation idag, och det var ord och inga visor. Hon sade att man ska våga kannibalisera. Papperstidningen ska man göra för dem som vill ha en papperstidning, hellre än att med våld försöka få in unga läsare.

“Ge dem mer korsord” konstaterade hon, om läsarna vill ha korsord så ge dem det i papperstidningen.

På nätet gäller det att satsa på det nyaste nya. Anna-Karin Lith talade om allt från användardata och algoritmer, till robotjournalistik och poddar. Framförallt ska man satsa på rörlig bild, bara våga pröva på med webbvideon.

 

Frida Boisen: Så lyckas du med sociala medier

  

Frida Boisen steg upp på podiet i seminariets Instagram-vänligaste outfit – en klänning som sprakade av färg. Hon bloggade också om Mediespråk efteråt och twittrade för fullt under seminariet.

Frida Boisens föreläsning väckte blandade känslor hos mig. Sociala medier är ett kraftfullt verktyg – och det kan användas för både goda och onda ändamål. Some kan vara det bästa och det värsta.

Enligt Frida Boisen är de fyra nycklarna till att skapa en viral hit på Facebook ilska, glädje, värme och rädsla. Väcks någon av de här känslorna så flyger folkets fingrar till dela-knappen.

Det var nyttigt att få veta hur sociala medier fungerar. Men, jag började fundera över etiken bakom det. Och hur man kombinerar säljandet i sociala medier med bra journalistik.

Ett public service-bolag som Yle kan inte plötsligt bara klämma ur sig webbvideon med söta djur som får folk att sucka och säga ååh. Yle kan ha en söt panda ibland, men måste också kunna sälja balanserad, viktig journalistik på Facbook. Frågan är hur den nöten ska knäckas. Intressant föreläsning hur som helst!

 

Daniel Poohl, Myten som politiskt vapen

daniel p.jpg-large

Danel Poohl från Expo som är en tidning som utreder ytterhögern talade om hur radikalnationalistiska medier vinner mark.

“Som journalist får man inte vara naiv”, sade Poohl.

Det tycker jag är en viktig tanke att ha i bakhuvudet. Var inte naiv. Tänk efter vem du talar med, varför, lyssna på vad de säger.

Ett exempel på hur det går om journalisten inte lyssnar och tänker efter kan du läsa om här  på nyhetsbloggen.

Journalisten borde kunna se vilken agenda olika politiska inriktningar kör, och inte låta sig svepas med av de politiska berättelserna.

En intressant poäng Poohl förde fram är att ytterhögerns berättelse är så pass ny för många jouralister att de inte känner igen den – medan till exempel vänsterns berättelser är mer bekanta.

Just nu påstår många att journalister skulle mörklägga fakta kring invandring. Poohls budskap var att journalister borde fokusera på att göra nyheter enligt sina egna nyhetskriterier. 

“Det är en dålig utgångspunkt för journalistik att skriva om saker för att visa att man inte mörkar”, sade Poohl.

 

 

Lars Hedman: Kalla mig inte handikappad!

Lars Hedman gick igenom precis vilka ord man ska använda för personer med funktionsnedsättning. Han förklarade först bakgrunden till varför vissa ord går an och andra är sårande och nedsättande.

Och sedan kom ordlistorna fram.

En förkortad version av Lars Hedmans presentation finns på hans blogg.

Jag hade önskat mera av den här sortens anföranden på Mediespråk. Konkret hjälp med vilka ord som ska användas.

För någon utanför branschen kanske det låter knäppt att jag vill veta vilka ord som “ska” användas. Men när jag sitter där och ska snabbt klämma ut en webbtext för Yle så går det väldigt mycket snabbare om jag vet vilka ord jag ska använda.

Det går lätt massor med tid till att bläddra igenom diverse ordlistor. Mediespråks egen ordlista som finns på nätet är en stor hjälp, men allting finns inte där.

Om att jobba på Yle Huvudstadsregionen

Ted Urho tog den här bilden på mig en tidig fredag morgon när jag ringde runt till politiker för att tala om dagvården i Esbo, länk till artikeln längst ner.

Under största delen av 2015 jobbade jag heltid för Yle Huvudstadsregionen, och det fortsätter jag med i januari och februari 2016.

Jag har jobbat på Yle Huvudstadsregionen av och an sedan hösten 2013, år 2014 hade jag många andra frilansuppdrag men det senaste året har jag hållit mig till Yle Huvudstadsregionen.

Under de senaste åren har jag lärt mig mycket om att göra lokal journalistik. Jag känner politikerna i Esbo och Helsingfors, kan läsa ett kommunalt protokoll och förstår hur det kommunala beslutsfattandet fungerar.

Förutom att jobba med nyheter har jag också varit programledare i Morgonöppet. Det bästa med programledarturerna är att jag har fått jobba med ett så ambitiöst team.

Jag har alltid trivats med direktsändning, och nu har jag också kunskaperna som behövs för att vara en bra programledare.

Svenska Yles webb och sociala medier utvecklas hela tiden, och där kan jag tillföra mycket. Jag har utbildats i foto, webb, layout. Jag har tidigare jobbat mycket med layout och grafik. Jag kan det journalistiska. Eftersom jag också privat trivs på sociala medier så kan jag kulturen där.

Här finns länkar till några webbartiklar som jag skrivit den senaste tiden:

SFP i Esbo splittrade i dagvårdsfråga – Carl Haglund är besviken

För fastighetsskötaren är snöröjningen mer än ett motionspass

Hon har skapat tonårsdrama med Madrak i 45 år – nu finns ingen efterträdare

Hangöpodden

Sommaren 2015 gjorde jag tillsammans med Clara Wahlström en podcast om Hangö. Vi gav info om bra stränder och utflyktsmål och var det lönar sig att festa i Hangö. Vi gjorde allt som allt fem avsnitt av podcasten som vi publicerade på Soundcloud. Vi skapade också en blogg där vi publicerade bilder från Hangö och gav mer information om ställena vi tipsade om i podcasten. Hangöpodden fick också en egen Facebooksida. Clara blev intervjuad av Yle Västnyland i juni inför lanseringen av podcasten.

Mest nöjd är jag med vårt avsnitt om bra stränder i Hangö:

Men det avsnitt som absolut fick mest lyssnare var vårt avsnitt om att överleva en festlig kväll i Hangö:

Vlogga om böcker


Eftersom det i några år varit tal om att kidsen hänger på Youtube, har jag prövat på att videoblogga. Jag pratade om böcker jag läst i min vlogg, det kändes som ett passande ämne. Det är kul att prata om böcker, och så var det bra att kunna visa upp boken i bild.

Jag blev intervjuad av kulturredaktionen på Yle gällande min bokvlogg. Bokvloggar eller booktubes  är tydligen ett fenomen ute i världen!

Allt som allt sju avsnitt av bokvloggen har jag gjort under det senaste året.

När jag försökte apa efter Buzzfeed

leker bu

Inför riksdagsvalet satsade jag på att skriva en Facebookvänlig artikel. Jag har undrat vad som händer om jag redan från början satsar på att skriva i en form som är tänkt för webben och mobilen.

Jag testade mina teorier på en humoristisk artikel om partiernas valvakor. Jag försökte apa efter Buzzfeed, sajten som blivit kända för att göra extremt delbara webbartiklar.

Jag följde två enkla principer i min artikel: jag skaffade en expert som har stark profil i sociala medier och jag skrev artikeln i form av en lista. 

Artikeln har delats hundra gånger på Facebook och sexton gånger på Twitter.

Nu undrar jag vad mera jag kunde göra för att “buzzfeeda” en webbartikel. Och hur långt det går att satsa på some-vänlighet utan att tumma på den journalistiska integriteten.

Nisse blev viral

Den här våren jobbar jag heltid på Yle huvudstadsregionen. Jag har mycket varierande arbetsuppgifter på redaktionen – i första hand ska jag vara reporter, FullSizeRender

men jag har också arbetsturer som nyhetsvärd och som studiovärd i Morgonöppet.

Här kommer ett litet stycke some-skryt: vi lyckades spräcka alla ramar för hur mycket Yle huvudstadsregionens grejer delas på Facebook för en månad sedan. Tacken går till 95-åriga Nisse Eklundh som åker slalom varje helg. Videon jag filmade med honom spelades upp 15 700 gånger på Facebook, fb-uppdateringen med videon nådde 38 784 personer och fick 144 likes.

Dessutom delades artikeln 2300 gånger på Facebook, det här kommer då ovanpå de tidigare siffrorna eftersom vi postade bara videon på Facebook och länkade i kommentarerna till artikeln. Måste säga att jag är imponerad av dylika siffror, är inte alls vardag med så mycket gillningar och nådda och delningar.

En självständighetsdag i kameraförrådet

balbild

Höstens roligaste uppdrag var att kommentera klänningarna på slottsbalen i en webbstream tillsammans med Eva Frantz. Mer än två timmar i direktsändning, det blev hektiskt men med proffsiga Eva gick tiden fort. Efteråt gjorde vi tillsammans en sammanfattning över de kläder vi gillade bäst.

Vi syntes inte i bild, det var våra finska kolleger på andra sidan väggen som hade kamerona på sig. Hela modesändningen gjordes egentligen för den finska sidan, vi bara hakade på med vårt svenskspråkiga referat. Det här var allra första gången som Yle har haft en webbstream för kläderna.