Ska jag våga mig på att göra hela Konmari-metoden?

Mitt mål för 2021 var att göra en riktig Konmari-rensning. Insåg först på sommaren vilket orealistiskt mål det var. Att reda ut mina saker efter flytten tog exakt hela våren.

Så jag har inga höga hopp gällande projektet. Men nu när det blir höst och jag äntligen har lite tid, hoppas jag på att hinna ta några första steg på Konmari-resan.

Det första steget i Konmari är att analysera vad du vill. Hurdant hem vill du ha? Den här veckan kom jag igång med det jobbet, och gjorde en vision board och en lista med de första stegen.

Så här långt är det klart att jag vill ha lugn och ro, växter och grönska, sol och ljus och en plats där jag kan slappa och slöa.

Nästa steg blir att klura ut varför det här är mina mål! Först sedan ska rensandet börja på allvar.

Få se om jag kommer i mål. Är mycket med metoden som känns väldigt extremt, som att alla kläder ska vikas på ett visst sätt. Kanske det känns vettigt när jag väl kommit igång?

Uff vad det är skönt med höst förresten. Jag hade igen ingen tid för mig själv på sommaren. Dom få dagar jag var ledig och hemma var allt ett totalt kaos, högar med skrot, obetalda räkningar, damm i alla hörn. Hela september månad gick åt till att komma ikapp med allt och nu kan jag äntligen göra alla små vardagliga saker som att blogga tex.

Vårblommor

Ska vi samla ihop alla vårblommor jag tagit bilder på i ett inlägg? Ja förstås!

Vi börjar med snödropparna, som i år blommade i början av april.
På valborgsmässoafton var jag på stugan och hittade små pärlhyacinter under krikonträden.
Jag planterade också blommor utanför huset där jag bor. De här led sedan av de kalla nätterna och såg riktigt tilltufsade ut, men nu har de återhämtat sig.
I mitten av maj fick vi några riktigt sommarvarma dagar och jag fick se Ramsholmen i sin fulla glans.
Fick se mitt livs första gulsippor!
Så varmt.
Och igår kväll var jag på promenad till Dagmars källa och stränderna omkring.
Där blommade kärrviolen.
Är inte det här den mest magiska tiden på året. Allting är så grällgrönt och pyser av liv.

Väska som en citron

Idag snöade det, men igår hade vi härligt vårväder och jag passade på att posera med min nya väska. Måste ju ta bilder före jag får första fläcken.

Den är lite i minsta laget men det viktigaste ryms.

Neongul! Blir så otroligt glad av färgen.

Har också varit hos frissan den här veckan, köpt nya kläder och tagit fram vårkläder.

Använder en kappa som tillhört min mormor. Hur känns 80-talskappor så fräscha nu.

Ännu mer märkvärdigt efter månader av coronaflyttrenovering-mörker: Jag har sminkat mig lite några gånger också.

Jag vet, shocking.

Tror ni jag vågar – herregud – träffa människor igen?

Videomakande

Jag ska börja göra mera video på jobbet, och har uppgraderat med nya program och appar. Blir kul att få ta itu med nygamla arbetsuppgifter!

Förra veckan fick jag lära mig att klippa med Premiere Pro, och jag har filmat med appen Filmic Pro första gången.

Som första försök med ny teknik gjorde jag en video om Ramsholmen som ska få en ny skötselplan.

De första vitsipporna höll just på att slå ut och solen sken så det fanns mycket att filma!

Inredningsbloggen: Arbetsrummet

Jag har fin utsikt över gården och de närmaste husen, men raderade det ur bilden pga privacy.

En av de bästa sakerna med min nya lägenhet är att det finns ett skilt arbetsrum!

I min förra lägenhet hade jag skrivbordet i en fönsterlös hall. Med tiden blev jag trött på att aldrig ha riktigt bra ljus vid skrivbordet. Så när jag letade efter lägenhet i Ekenäs var ett av de viktigaste kriterierna för mig att kunna ha ett skrivbord framför ett fönster.

Har tänkt klämma in en gästsäng i resten av rummet och kanske göra nytt golv något tag. Nu är här ett gammalt plastgolv.

Men tapeterna är nya. Det här rummet var blått, en märklig mellanblå färg. Det blev så mycket fräschare med nya tapeter i vitt och brunt.

Jag köpte en stor del av möblerna på det svenska möbelvaruhuset. Stolen är jättebekväm och jag gillar att det går att höja och sänka bordet. Bordsskivan har redan lite skråmor tyvärr, men annars är jag nöjd.

Distansjobbarens paradis! Jag tycker det är skönt att inte behöva jobba i samma rum som jag försöker slappna av på fritiden. Det går inte ihop för mig.

Undrar hur länge till vi ska distansjobba?

En påminnelse om faran med att ge goda råd till andra

Jag har äntligen fått cykeln i skick och kan komma igång med att bättre lära känna mina nya hemtrakter här i Ekenäs.

Idag cyklade jag till Sjövik simstrand, där jag hoppas jag kan bada i sommar!

Cykeln är nygammal och en påminnelse om att jag borde vara försiktig med att ge råd åt andra.

Det är min mammas gamla cykel, som hon skaffade efter att jag pratat om hur härligt det är med en riktigt stabil damcykel.

Men hon gillade inte den. Tycker cykeln är för tung. Stabila damcyklar är mera min grej! Så jag fick den.

Epidemin som svepte över Finland för tio år sedan

För 10 år sedan härjade en epidemi i Finland. Jag lärde mig att känna igen hostan. Hörde när någon hade sjukdomen på hur de hostade. En torr, envis hosta som skrällde några bänkrader från mig i spårvagnen och bussen.

Jag talar om mykoplasma. Blev påmind av Facebook idag om att jag för exakt tio år sedan kom fram till att jag troligen var mykoplasma-patient.

Det var en lömsk sjukdom. Jag fattade att gå till läkare och få rätt antibioitika först när jag varit sjuk i flera månader.

Började som en hosta i november, men jag hade inte feber så tog det inte på allvar. Trots att jag höll på att hosta ut lungorna.

Det blev bättre, men så återkom hostan på nytt och på nytt.

Sjukdomen var lite mildare varje gång den återkom, men det tog aldrig slut.

Först när min mamma fått diagnosen mykoplasma fick jag medicin och blev bättre. Det var en viss sorts antibiotika man måste ta.

Bilderna i det här inlägget är från januari 2011. Jag ser så blek och trött ut på fotona från den vintern. Jag försökte ta dagens outfit till bloggen, men kunde inte dölja hur risigt jag mådde.

Våren som sedan kom blev en nystart i livet. Men det är en annan historia.

Den sista festen före pandemin

Facebook påminde mig om att det är exakt ett år sedan jag och en kompis tittade på ett stort fyrverkeri i Östra hamnen i Hamgö.

Följande dag, 8 mars, spreds coronaviruset till många på en konsert i Helsingfors.

Och sedan stängdes mer och mer av samhället ner. Det gick otroligt snabbt.

Inte anade jag hur illa det skulle bli och hur länge det skulle hålla på den där kvällen för ett år sedan.

Stora klungor med mänskor stod i hamnen och beundrade det maffiga fyrverkeriet, och jag hade inte en tanke på coronaviruset fast det varit i nyheterna länge redan.

SATC 2 har inte åldrats väl och därför är den min guilty pleasure

Vem älskar inte att se på film som en snuttefilt. Hade svårt att somna igår och kollade på början av Sex and the City 2 som kom på tv. Och det finns så mycket att säga om filmen att jag somnade gott när jag räknade alla problematiska och knäppa saker i filmen.

Några observationer (fullt av spoilers och du måste ha sett filmen för att fatta vad jag menar):

Jag tycker synd om Mr. Big som bara vill chilla efter en lång dag på jobbet

Carries och hennes mans gräl i början av filmen gör mig mer frustrerad för varje gång jag ser filmen.

Å ena sidan förstår jag Carrie. Hela hennes livsstil handlar om att synas på stan, och eftersom hon är författare och kolumnist sitter hon hela dagen hemma och vill förstås ut på kvällen.

Men hur är hon så tvärsäker på att det här är rätt för dem båda? Hon verkar ha noll förståelse för Mr. Big, som har gjort långa dagar på jobbet och bara vill chilla framför tv:n

Usch, om nån skulle försöka tvinga mig ut var och varannan kväll skulle jag ta ut skilsmässa så snabbt. Hemmakvällarna är heliga för mig.

Mängden lyx och materialism

Jag älskar att se på gängets resa till Abu Dhabi. Lyxflyget. Egen bil för alla. En hel lägenhet på hotellet. Egen butler för alla. Perfekt frissa på flyget. Det är ju vidrigt egentligen men just för att det är så grisigt älskar jag att se på det. Det är som att äta en stor glass med extra allt.

Det som gör lyxen lite extra äcklig är att filmen kom ut 2010 om jag minns rätt, efter finanskrisen.

När tv-serien kom ut levde vi i en lång högkonjuktur där det blev mer och mer populärt med lyx ditt och märkes datt. Så serien höll sig inom tidsandan.

Men när den andra SATC filmen kom ut kändes lyxen redan absurd.

Och idag är den ännu mer bisarr.

Som världen ser ut idag med pandemin och dess efterverkningar… yayks.

Ack ja, skulle säkert finnas mycket att hitta i den här filmen som kunde betecknas som problematiskt. Men vi låter det vara här.

Stackars Mr Big! Han vill bara äta lite god mat framför ett najs tv-program. Men det får jag göra, ha ha. Har igång brasa och allt.

Att flytta mitt i en pandemi

Köpte en ny gul soffa till min nya lägenhet.

Det är konstigt att flytta och byta ort mitt i en pandemi. Jag bor nu i Ekenäs, och har småningom fått det mesta i ordning här hemma.

Om det inte var en pandemi. Då skulle jag förstås försöka träffa så mycket mänskor som möjligt och lära känna folk i Ekenäs och omkring.

Men som det är nu är allt det sociala på en miniminivå.

Jag sydde fast en poppanaväv jag gjort som barn på en soffdyna.

Snart har det varit ett helt år av det här. Och inte ser man något slut i sikte.

Om jag flyttat hit under mer normala förhållanden skulle jag säkert ha saknat Helsingfors mer. Det skulle ha varit en grej, att lämna spårvagnar klädaffärer krogar kafeer osv för småstaden.

Men nu känns det som helt detsamma var man bor.