Jag ska börja göra mera video på jobbet, och har uppgraderat med nya program och appar. Blir kul att få ta itu med nygamla arbetsuppgifter!
Förra veckan fick jag lära mig att klippa med Premiere Pro, och jag har filmat med appen Filmic Pro första gången.
Som första försök med ny teknik gjorde jag en video om Ramsholmen som ska få en ny skötselplan.
De första vitsipporna höll just på att slå ut och solen sken så det fanns mycket att filma!
Vem älskar inte att se på film som en snuttefilt. Hade svårt att somna igår och kollade på början av Sex and the City 2 som kom på tv. Och det finns så mycket att säga om filmen att jag somnade gott när jag räknade alla problematiska och knäppa saker i filmen.
Några observationer (fullt av spoilers och du måste ha sett filmen för att fatta vad jag menar):
Carries och hennes mans gräl i början av filmen gör mig mer frustrerad för varje gång jag ser filmen.
Å ena sidan förstår jag Carrie. Hela hennes livsstil handlar om att synas på stan, och eftersom hon är författare och kolumnist sitter hon hela dagen hemma och vill förstås ut på kvällen.
Men hur är hon så tvärsäker på att det här är rätt för dem båda? Hon verkar ha noll förståelse för Mr. Big, som har gjort långa dagar på jobbet och bara vill chilla framför tv:n
Usch, om nån skulle försöka tvinga mig ut var och varannan kväll skulle jag ta ut skilsmässa så snabbt. Hemmakvällarna är heliga för mig.
Jag älskar att se på gängets resa till Abu Dhabi. Lyxflyget. Egen bil för alla. En hel lägenhet på hotellet. Egen butler för alla. Perfekt frissa på flyget. Det är ju vidrigt egentligen men just för att det är så grisigt älskar jag att se på det. Det är som att äta en stor glass med extra allt.
Det som gör lyxen lite extra äcklig är att filmen kom ut 2010 om jag minns rätt, efter finanskrisen.
När tv-serien kom ut levde vi i en lång högkonjuktur där det blev mer och mer populärt med lyx ditt och märkes datt. Så serien höll sig inom tidsandan.
Men när den andra SATC filmen kom ut kändes lyxen redan absurd.
Och idag är den ännu mer bisarr.
Som världen ser ut idag med pandemin och dess efterverkningar… yayks.
Ack ja, skulle säkert finnas mycket att hitta i den här filmen som kunde betecknas som problematiskt. Men vi låter det vara här.
Stackars Mr Big! Han vill bara äta lite god mat framför ett najs tv-program. Men det får jag göra, ha ha. Har igång brasa och allt.
Som jag redan nämnt kommer min gamla blogg på Ratata att stängas ner och raderas senare i år. Jag satt idag och läste lite gamla inlägg där och hittade ett som fortfarande känns aktuellt. Så varsågoda, ett blogginlägg från 5.3.2016 i repris:
Saker man gör en torsdag och fredag på Yle: ringer polisen flera gånger för att utreda om det finns någon sanning i kidnappningsrykten som lyssnare mejlat om. Polisen hade inte fått några anmälningar om kidnappningsförsök.
Jag nöjde mig med att skriva ett tweet med länk till polisens pressmeddelande från jobbets konto.
Hbl har tydligen försökt få tag på den person som skickade iväg det ursprungliga mejlet om kidnappningsförsök, utan att lyckas. Det finns en kort artikel i Hufvudstadsbladet idag.
Det har alltså cirkulerat ett mejl om kidnappningsförsök. Jag har läst det urpsrungliga mejlet, som varnar om att mörkhyade män som talar arabiska försökt locka en 10-årig flicka in i en svart skåpbil. Det står också att man ska skicka tips till polisen.
Men polisen hade alltså inte fått in tips eller anmälningar. De verkade inte alls veta vad det handlade om första gången jag ringde på torsdag, på fredag kunde de berätta att det fanns ett pressmeddelande om att de fått höra om ryktena.
Alldeles nyligen cirkulerade ett liknande rykte i Esbo – skåpbilar och kidnappningsförsök – som visade sig vara bara rykten. Folk hade visst trott att alldeles oskyldiga skoltaxin kördes av kidnappare.
Jag tar upp det som ett exempel på hur all världens hujsiga berättelser cirkulerar där ute, berättelser som är lätta att ta till sig, och också den som inte betecknar sig som rasist eller skulle rösta på ett parti på den yttersta högern kan tro på och dela vidare.
När jag lyssnade på Daniel Poohls föredrag på Mediespråk-seminariet fattade jag inte riktigt det här med att han talade om ytterhögerns berättelser. Jag satt där och undrade varför han använde ordet berättelse, själv brukade jag då använda ordet agenda. En rasistisk agenda.
Men nu fattar jag. Den här storyn om hur en tio-årig flicka lyckades undkomma en massa män i svart keps som försökte få in henne i en skåpbil är en häftig berättelse. Den är inte uttalat rasistisk. Det står inte utskrivet “så här tycker vi om mörkhyade män som talar arabiska”. Nä det är skurkar som råkar vara mörkhyade och arabiska.
Jag blir alldeles matt av att försöka kämpa emot de här berättelserna, som är så engagerande och bra berättade och just så pass luddiga att det är svårt att komma in med en tydlig – nä men. Med hjärtenypande detaljer som barn i fara.
Och jag tänker på hur det hänger ihop med mobbning. Om alla i skolan/arbetsplatsen har beslutit att Pelle/Lisa är en kakkapylly/satmara så körs allt de säger eller gör genom det filtret. Och det cirkulerar historier som stärker den berättelsen.
De här berättelserna smittar. De är engagerande, de låter som de kunde vara sanna. Människor som i princip tycker att de behandlar alla lika, kan ändå sprida vidare berättelsen om de mörka männen som försökte kidnappa barn. Och sprider därmed misstankar mot mörkhyade, arabisktalande män.
Så en person som inte kallar sig rasist kan ändå sprida en rasistisk berättelse.
Hur som helst, i det här fallet är det troligtvis bara fråga om ett rykte. Men vem sätter igång sådana rykten? Varför skickar man varningsmejl till en massa mänskor?
På årets bokmässa i Helsingfors fick jag jobba med Svenska Yles escape room, som hade temat fake news. Jag jobbade lördagen på mässan. Dagen började med att jag själv tillsammans med en kollega skulle testa rummet.
Jag hade fått lite vinkar om vad där skulle hända på vårt planeringsmöte, så vi kom ut rätt snabbt. Vet inte hur jag annars klarat mig för jag har inte prövat på escape room förr!
Inuti var det mycket mörkt och klaustrofobiskt. En av uppgifterna var att avgöra vilka av en bunt nyhetsartiklar som var fake.
Det blev en kul dag på mässan. Jag pratade med folk, briefade dem som skulle in i rummet och så återställde jag vårt escape room.
Jag fick återställandet riktigt i system till slut. Först in bakvägen och lokalisera alla lås och grejer som deltagarna använt. Sedan börja låsa dörrar och sätta tillbaka saker. Till slut en sista titt, rätta till mattorna och sen ut framvägen.
Vårt escape room var jättepopulärt på mässan, det var nästan hela tiden fullt!
Här kommer ett sista inlägg plockat från min gamla blogg på Ratata. Jag skrev texten i me too-tider, hösten 2017. Nu när Ratata läggs ner och Fager Dam kommer att försvinna ville jag spara den här texten. Kanske mitt bästa blogginlägg någonsin. Varsågoda.
Foto: Frida Lönnroos
“Tycker du om våldsamt sex?” frågade han.
Jag hade stått en stund på en nattklubb och talat med en finlandssvensk man som verkade trevlig och såg bra ut. Det var för kanske fem år sedan när jag gick ut mera än idag.
Plötsligt ur det blå kommer den här frågan.
Mina tankar gjorde en åtta i huvudet.
Tycker du om våldsamt sex. Tycker jag om våldsamt sex? Verkar jag trist om jag säger nej, vad räknas som våldsamt sex?
Sen svängde jag med ett åt andra hållet i mina tankar.
Tycker du om våldsamt sex. Det är en bullshit fråga. Han vill inte alls veta vad jag tycker. Han vill inte ha sex med mig. Han vill bara platta till mig.
Jag minns inte vad jag sist och slutligen svarade för jag kom fram till att typen inte var värd något som helst besvär från min sida, var inte ens värd att försöka knäppa till med ett fyndigt svar, det var bara att skratta till, säga nej och vända sig om och prata med någon annan.
Jag försökte på den tiden vara mera öppen och inbjudande på krogen, inte genast säga nej som jag rätt ofta gjorde när jag var yngre och blygare.
Men mängden skit jag fick gjorde mig nedslagen. Det var så många som inte flirtade på ett schysst sätt.
Ett par andra exempel. Jag är på dansgolvet med en kille som är snygg, jag är intresserad. Men alldeles för snabbt vill han kyssas på dansgolvet. Jag är inte alls färdig för något sånt. Säger nej. Han sticker och jag står kvar och undrar varför han hade så bråttom, varför måste han få hångla redan på dansgolvet?
Några månader senare, en till kille som vill kyssas på dansgovlet och jag säger nej. Han är lite äldre, en proper man ni vet fyrk finns och kostymen är dyr. Han blir arg, börjar spotta och fräsa om att han minsann kan få kvinnor så mycket han vill. Jag blir alldeles full i skratt det är är så löjligt.
Om det här var enstaka fall och de flesta män jag pratat med på krogar skulle vara trevliga så skulle jag inte tänka på saken alls.
Men tyvärr är det just tvärtom. För det mesta flirtar män med mig på det här konstiga aggressiva sättet.
De ber om mitt namn med arg röst så jag känner mig hotad när vi knappt sagt hej. De blir sura om jag tackar nej till en dans eller vill gå vidare och prata med kompisar. De ställer manipulativa frågor som det inte finns något vettigt svar på.
Jag undrar varför det är så här.
Tänkte på allt det här när jag förra veckan intervjude Pia Rosengård-Andersson från Folkhälsan. Lyssna helst på ljudet längst ner i artikeln, hon formulerar saker så bra.
Bland annat talade hon om tre bubblor – sexualiteten och hur vi uttrycker den, makt och maktutövande och genus och sociala konstruktioner. Och hur sexuella trakasserier ligget i skärpunkten mellan dem.
Jag skulle inte använda orden sexuella trakasserier för de situationer jag beskrivit här.
Men det är skit. Skit stil, skitsnack, ett skit sätt att behandla mig på.
För att återgå till början. Det var en av mina största insikter i livet när jag insåg att killar som avbryter ett samtal med “tycker du om våldsamt sex” kanske inte alls vill ha sex med mig. De bryr sig mer om att proppa upp sitt eget ego och få känna makt över mig. Kanske de får en större kick av att ta åt sig makten över mig, än av att ha sex.
Det var en enorm aha-upplevelse för före det hade jag trott de alltid var ute efter sex och bara var för korkade för att fatta vad man ska göra för att charma en kvinna.
De ville inte charma mig. De ville bara känna sig mäktiga.
Eftersom min blogg på Ratata snart raderas, kopierar jag över hit vad jag skrev när Fager Dam fyllde fem år. Ah, good times… det var de fem första åren som jag verkligen var en aktiv bloggare!
Följ med på en minnesresa:
Nu är det dags för bloggens födelsedagsvecka! Fager Dam fyller fem år på torsdag, och det ska vi fira med några inlägg i repris. Här är ett urval inlägg från hösten 2008, när Fager Dam fanns på blogspot. Då hade jag köpt min nuvarande lägenhet men inte ännu flyttat in, för jag renoverade. Jag bloggade om tapeter och kakelfogar, lade upp bilder på väskor jag inte hade råd att köpa, och så gjorde jag ett mingelreportage från Haloradio. Tyckte det var så kul att kopiera de svenska storbloggarnas mingelreportage. Annars också kändes det otroligt roligt att göra själv efter att i ett par år bara ha läst bloggar.
Så att, varsågoda:
Söndagen den 26:e oktober 2008
En ruskig dag
Idag regnar det både katter och hundar och marsvin, dessutom är det storm. Jag har ändå varit duktig och pallrat mig iväg till röstningsbåset, det är kommunalval idag. Den här skulpturen utanför riksdagens nya tillbyggnad är härligt supernaturalistisk. Notera hur mörkt det är, fastän bilden är tagen på eftermiddagen. Jag höll på att blåsa bort.
Fredagen den 7:e november 2008
Öppningen av ett kuvert
Den lokala radiobutiken bjöd in mig för att fira sina nyrenoverade lokaler, och vem är jag att säga nej? Allt var mycket finare än jag tänkt mig: äkta champagne, utländska delegater, musikprogram, LV-tanter, komplicerad mat… Jag var så imponerad att jag gick in i mitt värsta besserwisser-mode och diskuterade branchfrågor med butikens ägare. Gah.
Lördagen den 22:a november 2008
Några ideer för vardagsrummet
Här är några idéer jag hade för mitt nya vardagsrum. Överst en bård som jag till slut ratade. Den är onödigt smal,10 cm bård på 300 cm vägg är så fnutit. Dessutom är stilen ganska annorlunda från den tapet jag har i köket, ett Josef Frank-mönster. Det här är så… herrgård. Färgen är i alla fall snygg!
Mitt andra bloggår var jag fortfarande på blogspot och hade ungefär tre läsare. Jag hade flyttat in i min nya lägenhet och var mitt inne i en huslighetsfas. Jag odlade örter på fönsterbrädet och letade efter möbler från 60-talet, allt för att skapa mys och trevnad. Jag bloggade om varje avsnitt av Muodin huipulle, för jag tyckte det var så fint med en finsk Project Runway. I slutet av året började jag få kommentarer av andra finlandssvenska bloggare och blev vald till en av luckorna i Pappers julkalender – de första tecknen på att bloggen kunde vara något annat än en ensam monolog.
Varsågoda, en bukett inlägg från 2009:
Fredagen den 20:e februari 2009
Italien vs. Frankrike
Sanremo och Nice ligger bara 50 km från varandra så jag trodde det inte skulle vara så stor skillnad på städerna. Men Sanremo var väldigt italienskt och Nice väldigt franskt, som natt och dag. Dessutom var Nice en mycket större stad än jag trodde, med mycket trafik och alla typer av mänskor. Sanremo var litet, lungt och fullt av Milanotanter med minkpälsar stora som bilar och perfekt friserat hår.
Måndagen den 13:e april 2009
Scones till påsken
Kom hem från en mini-påsk-semester till en iskall lägenhet – sovrumsfönstret hade åkt upp av sig själv. Det var förstås en bra ursäkt att baka lite scones. Eftersom jag inte hade rätt ingredienser hemma, blev det också ett nytt recept, och riktigt gott var det!
2,5 dl grahamsmjöl
1 tsk bakpulver
0,5 tsk socker
pikulite salt
2 msk matolja
2 msk gräddfil el. cremefraiche
1 dl kall mjölk
fänkål&pumpafrön till kryddningen
Sätt ugnen på 225 c. Blanda mjöl, bakpulver, socker och salt. Sätt till matoljan och gräddfilen och blanda till en ordentlig smet med fingertopparna. Sätt till mjölken, rör ihop allt.
Platta ut degen på en plåt som klätts med bakplåtspapper. Dela kakan i lämpligt stora bitar med en degsporre eller kniv. Grädda i mittersta delen av ugnen 15 minuter. Mums!
Jag lade fänkålsfröna i degen innan jag formade brödet och pumpafröna först just innan jag satt det i ugnen – de blev härligt rostade.
Onsdagen den 27:e maj 2009
Peppar, peppar
För att pryda bloggen med lite mera grönt och gult visar jag vad som blivit av mina örtodlingar. De växer så långsamt att jag inte vågar äta av dem! Pepparmyntan syns bäst i bilden, den har tyvärr fått ngn form av löss. Längre bort min timjam. De gula blommorna har jag plockat vid vägkanten, söta!
Fredagen den 23:e oktober 2009
Muodin Huipulle – äntligen elakt
Jag tror ingen saknar hantverkar-Hely som fick lämna Muodin Huipulle i gårdagens avsnitt. Redan isprinsessa-looken i första avsnittet var hemsk, och sedan har hon blivit känd för att vara en riktig surpuppa. Okej, hon kan sy, men det här är en desingtävling.
Domarna har äntligen börjat slappna av, och vågar vara lite mera bitchiga. Gårdagens uppgift var att sy en dräkt för en modig kvinna av gamla ylletröjor. Helys tvådelade set fick domen “ser ut som tomtemor på magdanskurs”. Auch!
Jag började året på blogspot men hoppade över till ratata så fort det var möjligt. Det kändes kul att vara på en finlandssvensk portal. Jag började gå på bloggfester, och lärde känna en massa nya mänskor. Jag gick omkring på den första bloggprisgalan i december 2010 och bara förundrades över hur smarta och roliga bloggare jag fick träffa. Det var mycket shopping och mode på bloggen, samtidigt var jag trött på att ha så mycket saker hemma och började sälja saker på loppis. Och så hann jag spela Farmville. Det ska vi inte tala om.
Dagens: mammas lilla skata
Publicerad 06.04.2010 kl. 14:38
Jag sålde på Valtteri tillsammans med min mamma, och hjälpte henne också med att städa skåpen och välja ut vad som skulle säljas. Förstås dök det upp några godbitar som jag fick! Finast: den champagnefärgade Burberry(!)-halsduken jag har på mig idag. Passar finemang till min blårutiga Mango-trench. Visst är det fint med mammor!
A bag lady in Space
Publicerad 04.05.2010 kl. 13:08
Tittade igår kväll på “Djävulen bär Prada”, och kunde inte låta bli att undra varför jag alltid ser ut som Andy före hennes makeover, vad jag än sätter på mig.
Men den observante läsaren såg säkert Pradaväskan i förra inlägget – joo jag har varit i Pradas famösa, hemlighetsfulla, borde-vara-svår-att-hitta outlet i Montevarchi!
Tricket är att det inte står Prada någonstans utanför, istället heter det “Space” och man måste gå runt fabriksbyggnader med en massa tillbommade portar innan….
…man kommer in på området och ser det här framför sig. Först ett kafé (of course, finns alltid mat i Italien!) och bakom skymtade jag en skylt med siffror som gjorde mig alldeles sjuk i magen.
Hade hört om alla möjliga nummersystem och att bara så och så många ryms in på en gång.
Men det var bara att promenera in. Jag fick en liten nummerlapp, man behöver inte bära omkring på sina uppköp utan ger dem alltid till någon expedit och sedan får man dem på nytt i kassan bara man berättar vilken nummer man har.
Nu tog jag förstås inga bilder inuti, jag var rädd för att Pradapolisen skulle ta mig till Pradafängelset eller något om jag halade fram en kamera.
Det första jag såg när jag kom in var en vägg av Pradaväskor i alla färger.
Det andra jag såg var den perfekta bruna drömvardagsväskan med guldbeslag och både lång rem och korta handtag. Kääääk! Jag köpte ju nyligen en brun vardagsväska! En ny vardagsväska var absolut det sista jag skulle köpa!
Men sen när jag sett mig omkring ett tag såg allting helt annorlunda ut. Jag insåg att det mesta faktiskt var tråkigt, eller smaklöst, eller inte min smak. Miu Miu-väskor fanns det mycket färre av än Prada, och till slut blev jag så blasé att jag tyckte den här modellen var så där bla (nu skulle jag ge min högra arm för den).
Tittade länge på några toppar med mosaik-mönster – dem var jag totalt obsessed av ett tag, men nu tyckte jag inte alls om dem i verkligheten.
Så sen köpte jag den bruna vardagsväskan. Så här går det tydligen alltid för mig – först hittar jag en kiva kompromiss och bara en kort tid efter THE THING. Vad lära vi härav – köp aldrig kompromisser.
Ut kom jag med en stor påse. Så nöjd. Kände mig som en landsvägsrövare som just rånat en hertig.
Mikko & jag
Publicerad 14.08.2010 kl. 12:57
Hjälp, ska jag faktiskt skaffa Mikko Alatalo-glasögon?
Mikko Alatalo var min första idol. Men är det här att ta idoldyrkan för långt? Borde jag inte hellre sitta backstage med Air och dricka Evian medan de spelar romantiska ballader på luta för mig?
Klädgalan
Publicerad 02.12.2010 kl. 10:20
Juldekorationer
Publicerad 05.12.2010 kl. 12:08
Jag har satt upp julpynt. I FarmVille. Räknas det?
Det har var kanske mitt bästa bloggår. Jag gjorde långa inlägg med många bilder, jag hade nästan alltid en pocketkamera med mig i väskan, och jag tog dagens outfit med systemkameran. Jag kom igång med att frilansa efter att i flera år ha pratat om att göra det, och gjorde om min portfolio med wordpress.
Här kommer några inlägg från ett fint bloggår:
Lyckan
Publicerad 19.02.2011 kl. 14:37
Titta! Jag hittade igen pengar på gatan. Alla tecken visar att det här året kommer att föra med sig oanade karriärmöjligheter. Eller en rik pojkvän. Det strålande solskenet gör mig också glad, hur mycket kyla det än hämtar med sig.
Okej, jag vill nog ha riktigt vårväder så småningom. Men man tar vad man har.
Mat i St. Petersburg
Publicerad 12.04.2011 kl. 21:00
Hade hört om rysk snabbmat, måste pröva på det. Vi gick till Teremok (eller borde man transkribera det till Tjeremak?), som såg ut som McDonalds. Men sålde blinier och borschtsoppa och sallader.
Jag prövade på en svampfylld blini och sirniki. Blinin var bra, men sirnikin inte riktigt som de ska vara. Blinierna i Ryssland är bara vanliga plättar, det vi kallar blinier är visst någotslags specialplätt för fastan.
Sirniki ett slags pannkaka som serveras till efterrätt eller morgonmål – ska vara nystekta för att smaka gott. Tror den innehåller kvarg och ägg?? Vet inte, har en lustigt syrlig kvargig smak. Och man ska ha smetana till.
Lördag morgon kände jag mig lite äventyrlig och åt av allting som såg exotiskt ut i hotellets morgonbuffé. Till vänster ngt slags kvargpannkaka, lite annan typ än sirnikin. Påminde om pasha eller en vatruska utan deg. Med cornflakesen åt jag kefir, deras motsvarighet till fil eller youghurt. Lite surt för min smak.
Dessutom syns på tallriken rödbetssallad, grynig kvarg, och ett halvt ägg med majonnäs och kapris.
Kvarg säljs i stora baljor i matbutikerna, finns flera olika sorter.
Georgisk mat är en stor grej, och riktigt gott. Påminner om grekisk och libanesisk mat.
Men herregud så svårt att beställa. Man fattar ingenting. Finns ostfyllda pajer, grönsaker med nötsås, grillat kött… och allting heter jättekonstiga saker både på ryska och engelska menyn.
Bäst är att bara beställa en massa förrätter och skippa det där med saslik, grillat kött är grillat kött och smakar lika överrallt.
Mera typiskt rysk mat är köttsoppa med kålpirog som vid åt på ett kafe som heter Parma Sushi vid Nevskij Prospekt. Riktigt gott, men dålig service på kafet. Vi fick inte maten samtidigt, och sen gjorde jag misstaget att betala med visa.
Ledde till en hel show där de sprang fram och tillbaka med kortet, undrar fortfarande vad det gjorde med det. Och vad det kommer att stå på min visa-räkning.
Som namnet antyder serverade Parma Sushi italiensk och japansk mat, och lite ryskt också. Typiskt ställe, hela stan är nerlusad med sushi-ställen och kaféer i amerikansk stil som säljer dyr cappucino till hippa ungdomar. Vi var äldst på varje kafé! Tråkigt nog får man röka på kaféerna, en del av dem var riktigt rökiga.
Sushi är alldeles oerhört populärt i St. Petersburg. Oerhört. Sista dagen åt vi sushi på ett ställe som hette Dve Palotjki, de hade bra service och maten var fräsch. Den här sushin var alldeles god, men allting innehöll ost. Eller kanske det var smetana. Konstigt.
Allt som allt så kan man hitta mycket gott att äta i St. Petersburg.
Bloggfest-reglerna
Publicerad 24.05.2011 kl. 19:52
Eftersom de redan avslöjats på annat håll, kan jag väl också visa de hemliga bloggfest-reglerna, som vi satte till pappers på vårfesten för några veckor sedan.
Viktigaste regeln är förstås att den med högsta klackar vinner. Annars brukar jag inte gilla att ha speciellt höga klackar, är tillräckligt lång utan. Men något med bloggfester gör att jag vill ha så sjuka klackar som möjligt.
Fantiserar till och med om att köpa ett par Jeffrey Campbell-skor bara för att ha på bloggfest. Men ska inte göra det, så mycket platform klarar inte mina lösa vrister!
Hemma hos Ebba von Sydow
Publicerad 12.06.2011 kl. 10:13
Före lunchen i fredags fick vi hälsa på hos Ebba von Sydow. Jag såg jättemycket fram emot besöket, hennes blogg var en av de första jag började följa. Tycker hon har en så härlig attityd också, och hon var på riktigt just så avslappnad som jag tänkt mig.
Vi fick sätta oss på sofforna i vardagsrummet, och blev bjudna på godis och saft. Vi pratade om kungligheter och bloggande, jag passade på att fråga Ebba om hon tycker det är roligt att blogga. Och på det svarade hon att det är kul att blogga!
På bordet låg massor med härliga stilböcker som vi fick bläddra i. Det var så fint hos henne!
Vi kunde köpa av den nya boken och fick personliga signeringar. Här väntar Fanny på sitt exemplar.
Och så fick vi presenter också! Kunde man svara rätt på frågor om kunglig stil, eller frågade henne något fick man en nätt inpackad kräm. Den här fick jag med mig.
Veckans trädgårdsbild
Publicerad 14.07.2011 kl. 09:48
Nu ska hålet i mitten fyllas igen, måste bara kolla vad det lönar sig att plantera. Jag har ritat upp ett schema över trädgården i vår dagbok, där kan jag kolla vad jag redan planterat. Lite mera sallad ska det åtminstone bli, sallad lönar det sig att plantera lite i gången hela sommaren lång.
Dagens: äkta Miu Miu och vintage Filippa K
Publicerad 06.09.2011 kl. 11:29
Tänker pröva idag på att ha lång kjol. Urgammal Filippa K precis som tröjan. Skorna är av Miu Miu.
Precis som väskan. Hoppas jag i alla fall. Har nämlingen köpt den på Huuto, och det är alltid lite nervöst att köpa märkesvaror second hand. Är det äkta?
Men nu finns samma väska till salu på Yoox! I annan färg visserligen.
Och jag rekommenderar inte nån att köpa väskan till det priset. Jag har inte använt väskan så mycket för den har korta handtag, går inte alls att ha över axeln. Bära väskan i handen är inte riktigt min stil. Men ändå gillar jag den!
Ratata-tv
Publicerad 01.12.2011 kl. 08:18
Nu syns mitt Ratata-tv klipp! Tycker det blev riktigt bra, fast allt inte rymdes med. Och det kanske inte syns att den svarta lilla väskan är i päls. Den köpte jag i Italien 1995 när jag var på språkresa där.
Så här såg det ut backstage på Penny Lane. Var kul att leka modereporter och välja ut kläder för klippet, fast så här enkelt kanske det inte är i vanliga fall. De hade så fina saker på Penny Lane att det inte tog nån tid alls att välja stuffet.
Tack till Enfant Terrible som filmade och Skinka som ordnade.
I januari 2012 skaffade jag en smarttelefon, och det förändrade allting. Jag började hänga omkring på Twitter, jag tog en massa bilder med telefonen, och när det blev möjligt att installera Instagram försvann alla vettiga bilder från bloggen. Det berodde förstås också på att jag hade putkiremppa hemma hos mig och bodde hos min mamma långt borta i Esbo. Sommaren var både rolig och hektisk med många fester och en flytt mitt i allt, och hösten blev sedan en enda dimma av jobb och renovering. Jag återupptäckte Tumblr, och har tumblat ivrigt ända sedan dess.
Mera om mitt 2012 i de här inläggen:
Retrobilder från telefonen
Publicerad 31.01.2012 kl. 11:36
Har använt en stor del av förra veckan till att leka med min nya telefon. Samsung och jag är phrends nu, funderar redan på smeknamn för grunkan. Har också tagit en massa sunkiga foton med retro camera-appen. Som ni ser är mitt liv superintressant, jag ligger mest framför tv:n och ser på hur mina lakan torkar. När jag inte jobbar eller sportar. I foträta skor.
Berlin-dagboken
Publicerad 13.03.2012 kl. 21:04
Hade som vanligt en resedagbok, som vanligt ett Ratata-häfte. Det här med “kväll på stan checklist” passade bra, eftersom vi mest bara hängde på stan och hade skoj. Mycket lite aktivt turistande.
Men KaDeWe måste jag förstås besöka, köpa Falke-strumpisar där är ett absolut måste. Och ta en kaffe i 6 våningens mathimmel. Någon dag ska jag flytta dit, lägga ner min sovsäck mellan silldisken och korvarna och sova sött.
Snackat som i Strömsö
Publicerad 04.09.2012 kl. 12:23
I höst ska jag snacka var tredje tisdag i Morgonöppet, här kan ni höra hur det lät idag när jag och Ted Urho möttes. Det gick som i Strömsö, vi myste och dansade och drack bubbliga energidryckor i studion.
Jag ska vässa knivarna nästa gång.
Gårdagen i bilder
Publicerad 03.10.2012 kl. 22:45
Min tumblr gillar jag mer och mer. Just därför att jag har ett botten som inte tillåter texter. Är något väldigt rogivande med att bara uttrycka sig i bild. Här ser ni gårdagens bildström, när jag satt och skrev och emellanåt gick ut för att fota sniglar och mina fina Acne pistols. Att googla bilder på Jim Morrison är också ett måste i deadline-tider. Han påminner mig om att vara modig och våga ta risker och ha kul dessutom.
Konsten imiterar livet
Publicerad 02.12.2012 kl. 22:09
Vi hade photoshoot för Studentbladet ikväll, jag tror det blir riktigt bra. Fabulous och angstigt. Som min höst har varit. Den där känslan när jag efter att ha snackat i radion och haft kul åker hem och hittar två ester som står och fnissar bredvid en cirkelsåg i min hall. Den känslan.
Jag började året med två veckor på stranden i Mexiko. Eller nåja, stranden, hotellet var en kilometer långt och vi bodde med min mamma längst bort och fick åka golfbil till beachen. När jag kom hem hittade jag på fredagsfashion, jag skulle göra en modeillustration till bloggen varje vecka. Det föll ihop någonstans i vecka fem. Hade inte lust och inte tid heller. Ratata fick ett nytt bloggverktyg, och jag började använda tabellfunktionen för att mixa bilder. Under sommaren övade jag på att använda systemkameran, och hann läsa mycket. Fager Dam har blivit lite mer filosofisk i år, märkte jag när jag scrollade igenom gamla inlägg. Jag har skrivit om de tankar mitt jobbsökande fött, om böcker jag läst och om att hitta sina drömmar.
Hälsningar från Playa del Carmen
Publicerad 15.01.2013 kl. 20:20
Hola chicos! Jag rymde till Mexico för ett tag. Passade samtidigt på att ta en total internet-detox. Så himla skönt. Återkommer med bilder och sånt bara jag hunnit packa upp.
Prada hösten 2013
Publicerad 22.02.2013 kl. 12:46
Antitalents
Publicerad 29.05.2013 kl. 15:56
På lördag morgon deltog jag i Ida- Lina Nyholms videoverk Antitalents , som var som ett slags Idols men tvärtom, alla skulle göra något de är dåliga på. Det första jag tänkte på var – blockflöjt.
Jag minns med fasa altblockflöjten jag kämpade med i Steinerskolan. Den skulle smörjas in med fett och det var ett konstant dåligt samvete över att träflöjten skulle torka och spricka.
I Antitalents spelar jag på en blockflöjt i rosa plast, jag hade lyssnat på Danmarks eurovisionslåt före för att få inspiration. Trodde först jag inte skulle få ett enda ljud ur pipan, men uppe på scenen kickade plötsligt muskelminnet igång och fingrarna hittade sina platser som av sig själv. Det lät förstås för jävligt. Jag var på jakt efter en melodi men hittade aldrig riktigt fram.
Men ändå, det var så skumt, tydligen har jag lärt mig något på musiktimmarna i skolan. Jag var inte alls så genomusel på blockflöjt som jag trodde.
Sagan om nån
Publicerad 29.07.2013 kl. 20:05
Ingen ville städa köket, men nån måste städa köket. Så alla ropade ”kom nån och städa köket!”. Nån kom, sur och vresig, och städade köket, för nån måste städa köket.
(Den här sagan bemöttes av en förvirrad tystnad. Tydligen alldeles för metafysiskt för en 3-åring.)
Nu gick det så här att min gamla blogg kommer att raderas och skrotas eftersom bloggportalen stängs. Jag bloggade på Ratata från vårvintern 2010 till våren 2019. Det blir 9 år av inlägg.
Fager Dam är död. Men Fagerdam lever. Ja, jag tänker börja stava mitt internetnamn på ett nytt sätt. Och jag kommer att koncentrera allt mitt bloggande till denna adress. Jag har haft den här wordpress-bloggen i många år och främst använt den som portfolio.
Jag kommer inte att spara eller rädda materialet från Ratata. Det känns mest bara skönt att allt försvinner.
Men vi tar en liten titt i det förflutna, hänger ni med på det? Resten av bloggen får försvinna när Ratata raderas, men mina minnesinlägg där jag summerar åren som bloggare ska jag kopiera över hit. Jag börjar med 10-årssummeringen från hösten 2018. Varsågoda:
Idag fyller den här bloggen 10 år! Det är många inlägg jag skrivit under åren. Många outfits, tankar om lifvet, inredningsplaner, resor och fester.
Jag är så oändligt tacksam och glad över att jag vågade mig på bloggandet. För det kändes modigt i början! Att våga berätta om sig själv för främlingar kändes stort.
Tack alla som deltagit i någon form – som kommenterat, hängt med på bloggträffar och själva bloggat! Den här platsen på internet har gett mig så mycket kraft och kreativitet, mod att göra saker själv och inte bara följa strömmen, och massor med nya idéer och inspiration.
Hösten 2008 och hela 2009 hittar ni inte mera på internet. Då skrev jag på Blogspot, och senare for den bloggen tekniskt så sönder att jag gjorde den hemlig.
Från 2010 har jag bloggat på Ratata, och det var de första åren på den portalen som jag bloggade som allra mest.
Sedan hände några saker – bland annat Instagram och radiojobb på Yle, som tog av den tid jag använt på bloggen. Men Fager Dam är fortfarande en viktig plats för mig fastän jag nu uppdaterar mer sporadiskt.
Hoppas ni vill hänga med de kommande tio åren!
För fem år sedan gjorde jag små översikter över mina första bloggår, här finns dom:
Fager dam fem år: 2013
Fager dam fem år: 2012
Fager dam fem år: 2011
Fager dam fem år: 2010
Fager dam fem år: 2009
Fager dam fem år: 2008
Följ mig på Bloglovin!
Foto: Ilmari Fabritius
Jag jobbar som programvärd och reporter på Yle Östnyland. En av de roligaste nya satsningarna 2018 var att Svenska Yle började göra lokala webbstreamar. Under namnet lokalt live streamer vi bild och ljud från sådant som händer i regionen.
I september 2018 gjorde jag en lokalt live om bilfria dagen i Borgå. Jag använde en selfiepinne. Jag tycker det funkade bra, jag blev mer rörlig när jag inte hade ett bökigt stativ med mig. Jag hade bokat intervjuobjekten i förväg, men i själva videon blev det en spontan stämning där man får följa mig på upptäckt.
Min första lokalt live gjorde jag i april 2018 från ett daghem i Sibbo. Det handlade om att dagispersonalen marscherade ut i protest mot förslaget att allt fler i dagispersonalen ska ha högskoleutbildning. Jag filmade med stativ och fick bara visa en överensskommen bit av dagisgården.
I november 2018 besökte jag Jakobstad när Svenska Yle ordnade ett välgörenhetsjippo där – Näsdagen.
Jag tog foton för Svenska Yles webb och sociala medier.
På Facebook gjorde jag ett fotoalbum, här finns de flesta av mina bilder från eventet. Jag gjorde också en Facebook livevideo där Fredrik Furu dribblar med en fotboll.
Jag gjorde Instastories på Svenska Yles konto. Det blev ett roligt innehåll. Bland annat frågade jag publiken om de vågar krama en clown, sedan berättade jag att Jonas Sundström lovat dansa med en clown om tillräckligt många donerar pengar. Och efter det kom en video där Jonas dansar med clownen.
Helena von Alfthan 