Här kommer ett sista inlägg plockat från min gamla blogg på Ratata. Jag skrev texten i me too-tider, hösten 2017. Nu när Ratata läggs ner och Fager Dam kommer att försvinna ville jag spara den här texten. Kanske mitt bästa blogginlägg någonsin. Varsågoda.
Foto: Frida Lönnroos
“Tycker du om våldsamt sex?” frågade han.
Jag hade stått en stund på en nattklubb och talat med en finlandssvensk man som verkade trevlig och såg bra ut. Det var för kanske fem år sedan när jag gick ut mera än idag.
Plötsligt ur det blå kommer den här frågan.
Mina tankar gjorde en åtta i huvudet.
Tycker du om våldsamt sex. Tycker jag om våldsamt sex? Verkar jag trist om jag säger nej, vad räknas som våldsamt sex?
Sen svängde jag med ett åt andra hållet i mina tankar.
Tycker du om våldsamt sex. Det är en bullshit fråga. Han vill inte alls veta vad jag tycker. Han vill inte ha sex med mig. Han vill bara platta till mig.
Jag minns inte vad jag sist och slutligen svarade för jag kom fram till att typen inte var värd något som helst besvär från min sida, var inte ens värd att försöka knäppa till med ett fyndigt svar, det var bara att skratta till, säga nej och vända sig om och prata med någon annan.
Jag försökte på den tiden vara mera öppen och inbjudande på krogen, inte genast säga nej som jag rätt ofta gjorde när jag var yngre och blygare.
Men mängden skit jag fick gjorde mig nedslagen. Det var så många som inte flirtade på ett schysst sätt.
Ett par andra exempel. Jag är på dansgolvet med en kille som är snygg, jag är intresserad. Men alldeles för snabbt vill han kyssas på dansgolvet. Jag är inte alls färdig för något sånt. Säger nej. Han sticker och jag står kvar och undrar varför han hade så bråttom, varför måste han få hångla redan på dansgolvet?
Några månader senare, en till kille som vill kyssas på dansgovlet och jag säger nej. Han är lite äldre, en proper man ni vet fyrk finns och kostymen är dyr. Han blir arg, börjar spotta och fräsa om att han minsann kan få kvinnor så mycket han vill. Jag blir alldeles full i skratt det är är så löjligt.
Om det här var enstaka fall och de flesta män jag pratat med på krogar skulle vara trevliga så skulle jag inte tänka på saken alls.
Men tyvärr är det just tvärtom. För det mesta flirtar män med mig på det här konstiga aggressiva sättet.
De ber om mitt namn med arg röst så jag känner mig hotad när vi knappt sagt hej. De blir sura om jag tackar nej till en dans eller vill gå vidare och prata med kompisar. De ställer manipulativa frågor som det inte finns något vettigt svar på.
Jag undrar varför det är så här.
Tänkte på allt det här när jag förra veckan intervjude Pia Rosengård-Andersson från Folkhälsan. Lyssna helst på ljudet längst ner i artikeln, hon formulerar saker så bra.
Bland annat talade hon om tre bubblor – sexualiteten och hur vi uttrycker den, makt och maktutövande och genus och sociala konstruktioner. Och hur sexuella trakasserier ligget i skärpunkten mellan dem.
Jag skulle inte använda orden sexuella trakasserier för de situationer jag beskrivit här.
Men det är skit. Skit stil, skitsnack, ett skit sätt att behandla mig på.
För att återgå till början. Det var en av mina största insikter i livet när jag insåg att killar som avbryter ett samtal med “tycker du om våldsamt sex” kanske inte alls vill ha sex med mig. De bryr sig mer om att proppa upp sitt eget ego och få känna makt över mig. Kanske de får en större kick av att ta åt sig makten över mig, än av att ha sex.
Det var en enorm aha-upplevelse för före det hade jag trott de alltid var ute efter sex och bara var för korkade för att fatta vad man ska göra för att charma en kvinna.
De ville inte charma mig. De ville bara känna sig mäktiga.
Helena von Alfthan 