Vem älskar inte att se på film som en snuttefilt. Hade svårt att somna igår och kollade på början av Sex and the City 2 som kom på tv. Och det finns så mycket att säga om filmen att jag somnade gott när jag räknade alla problematiska och knäppa saker i filmen.

Några observationer (fullt av spoilers och du måste ha sett filmen för att fatta vad jag menar):
Jag tycker synd om Mr. Big som bara vill chilla efter en lång dag på jobbet
Carries och hennes mans gräl i början av filmen gör mig mer frustrerad för varje gång jag ser filmen.
Å ena sidan förstår jag Carrie. Hela hennes livsstil handlar om att synas på stan, och eftersom hon är författare och kolumnist sitter hon hela dagen hemma och vill förstås ut på kvällen.
Men hur är hon så tvärsäker på att det här är rätt för dem båda? Hon verkar ha noll förståelse för Mr. Big, som har gjort långa dagar på jobbet och bara vill chilla framför tv:n
Usch, om nån skulle försöka tvinga mig ut var och varannan kväll skulle jag ta ut skilsmässa så snabbt. Hemmakvällarna är heliga för mig.
Mängden lyx och materialism
Jag älskar att se på gängets resa till Abu Dhabi. Lyxflyget. Egen bil för alla. En hel lägenhet på hotellet. Egen butler för alla. Perfekt frissa på flyget. Det är ju vidrigt egentligen men just för att det är så grisigt älskar jag att se på det. Det är som att äta en stor glass med extra allt.
Det som gör lyxen lite extra äcklig är att filmen kom ut 2010 om jag minns rätt, efter finanskrisen.
När tv-serien kom ut levde vi i en lång högkonjuktur där det blev mer och mer populärt med lyx ditt och märkes datt. Så serien höll sig inom tidsandan.
Men när den andra SATC filmen kom ut kändes lyxen redan absurd.
Och idag är den ännu mer bisarr.
Som världen ser ut idag med pandemin och dess efterverkningar… yayks.
Ack ja, skulle säkert finnas mycket att hitta i den här filmen som kunde betecknas som problematiskt. Men vi låter det vara här.
Stackars Mr Big! Han vill bara äta lite god mat framför ett najs tv-program. Men det får jag göra, ha ha. Har igång brasa och allt.